Kanske är det för att det händer så mycket spännande saker nästa år som gör att det ändå känns ok att sitta hemma själva på nyår. 

Kanske kommer vi köpa hus, vi ska gifta oss och om det blir som vi vill, ett syskon till Isac som får se dagens ljus våren 2017. 

I bland är jag rädd när allt går för bra. Vilka kommer då motgångarna bli? Kommer nån gå bort? Bli sjuk? Jag vill ha alla kvar. Jag vill att mormor ska bli hundra år gammal. 

Vi kollade ju på hus i söndags. När jag får nån månad sen fick höra att hon skulle sälja huset tänkte jag direkt, jaha och? det är inget för oss. Sen har tanken fått mogna och nu när vi kollat på det så är det ett bra familjehem med bra ytor och ganska bra läge. Sen är det inte det där mysiga trähuset jag drömt om men det kanske aldrig kommer. Man måste vara realistisk. Vi slipper budgivning och sånt. Vi ska kolla upp det lite mer och prata med vår bank så får vi se. Spännande är det i alla fall. Tänk att ha sitt egna hus där man får göra som man vill. Isac kan få sitt egna rum. Uterum med utsikt över en sjö. Källare där Emil kan ha musikrum och jag pysselrum och eventuellt en liten spaavdelning. Mm vi får väl se. 

Nu ska jag äta lite lunch. Skönt att aptiten kommit tillbaka. Hatar att må illa. 

Den 21 december i dag och julafton närmar sig med stormsteg. Regn och plusgrader gör inte direkt att några julkänslor infinner sig. Fast alla julklappar utom en är inslagna och nerpackade i påsen så känner jag lite stress. Jag vill hinna storstäda huset och fixa mig själv. Helst hade jag velat går ner ett par kilo till men min kropp håller stenhårt i minsta gram. Får sätta hårt mot hårt om jag ska komma ner några kilo innan jag provar bröllopsklänningar. Det svåraste är när man bor hos svärföräldrarna eller hos familjen min för då blir det inte direkt smalmat.

Mormor och Benny beslutade sig för att komma hem i december i stället för januari och det är riktigt mysigt att ha dem hemma i jul. I början av förra veckan åkte jag och Isac och hälsade på dem. Kändes nästan som de inte varit i väg i över två månader. Mormor linkar runt med sina kryckor och är allmänt frustrerad över att hon inte kan göra allt som hon vill. 

Isac springer numera runt och i stället för att försiktigt gå över trösklarna och hålla sig i dörrkarmen så far han över dem. Dock så trillar han omkull lite då och då. I bland går det bra och i bland blir han ledsen. Han vill gärna ta ens hand och att man ska följa med honom på diverse äventyr. Han har en stark vilja och många gånger struntar han blankt att man säger till honom. I bland när han inte får som han vill ser man hur frustrationen kokar och han bara måste kasta den där grejen eller göra det han inte får. En riktig busunge med mycket karaktär. Att springa ifrån sina föräldrar är roligt och spännande. En åttonde tand har kommit i underkäken. Han har varit snorig och dålig i magen. Så öm att vi fått duschat honom när han bajsat stackarn. Men nu är allt bra igen. Vi har varit på hans kommande förskola och hälsat på. Vi fick en inbjudan. Väldigt trevlig personal. 

Vi ska titta på hus på söndag. Det är inte det fina trähuset med lummig och mysig trädgård som vi drömmer om men ett bra familjehus. Vi får åka dit och känna efter så får vi se. Jag har många planer i huvudet för hur Isacs rum ska se ut. Vi trivs bra här men det känns som man står och stampar i väntan på vårt egna hus. 

Sen har vi ju vårt bröllop. Det känns som vi måste sätta oss och gå i genom allt och strukturera upp allting. Jag är nervös att allting kommer bli för dyrt eller inte som jag tänkt mig. Jag är rädd att jag inte kommer hitta min drömklänning eller att jag hittar den och tycker den är för dyr. 

Vart man än är i livet så har man alltid nåt att grunna över och oroa sig för. 

Jag behöver i alla fall inte oroa mig för att inte hitta nån kille att bilda  familj med för jag har världens finaste familj. Vi är två trötta och slitna föräldrar men vår son är det bästa som hänt oss och han är en fantastisk liten kille. Så snäll och go men med en busig glimt i ögonen. 

Nu har det som vanligt gått flera timmar medans jag sitter och skriver medans jag kollar på tv. 

I morgon jobbar jag hela dagen och på onsdagen åker vi ner till Väckelsång. Sen blir det julfirande med min släkt. Myspys.

Nyår firar vi hos Catrin och Per i år. Camilla och ev. Jocke kommer nog också. Det ser jag fram emot. 

Kram på er.