Lite tankar
Denna veckan har Emil också semester. Tyvärr är vädret lite mulet och regnigt och Emil är lite förkyld. På torsdag drar vi ner till Österlen i två nätter. Det ska bli så mysigt och det blir vår sista egentid på ett tag framöver. I dag har hans syster, hennes son och deras pappa varit här på fika. Emil och jag gick en runda i skogen på jakt efter kantareller och vi hittade några små. Vi hoppas att det är de riktiga och inte en falsk sort. Emil håller på att tillaga dem nu. Han har städat ur köket också. Vi har haft besök av en liten mus som har tagit sig in i flera skåp och lådor och bajsat. Trevligt! Vi satte en fälla och på morgonen låg musen död i den. Vi visade den för Rasmus, som kan varit den första mus han sett, och han blev tokig och ville ha den men Emil slängde ut den i skogen.
Det trycker på neråt mer och mer och det var lite jobbigt att promenera. Jag fick sätta mig och kissa fyra gånger på knappt en timme. Fick också håll så det gick inte så fort. Jag känner mig mer lättretlig och tung. Otymplig. Men är det nåt som gör mig irriterad så är det när saker aldrig blir fixade. Jag kan låta saker bli liggande ett litet tag men oftast vill jag ha saker iordning. Vi har två lampor som ska sättas upp och fixa till trappräcket. Helst vill jag ha det gjort innan bebisen kommer för vi lär inte ha mer energi till det sen. Vi har ju ändå bott här i flera månader nu. Hade jag kunnat gjort det själv hade jag gjort det men jag vet inte riktigt hur för lamporna måste kopplas om och sånt. Snart blir det mörkare igen och har vi då ingen hallampa så blir det jobbigt. Haha sån är jag.
Jag har haft kontakt med konkursförvaltaren och jag ska få lön fram till sista juli + semesterersättning. Det sista håller vi fortfarande på att reda ut. Så nu har jag även varit i kontakt med arbetsförmedlingen så de vet vad som gäller. Det är mycket som måste fixas hit och dit och papper som ska fyllas i.
Nu är det snart bara tre veckor kvar till bf och det känns nervöst. Bara jag får magvärk så tänker jag, hjälp jag är inte redo! Det är så stort och skrämmande att gå igenom en förlossning och föda fram en liten människa som man ska ha ansvar för. Sen kan det bli problem med amningen och det kan göra väldigt ont. En del kan få stora problem efter förlossningen och man kan bli ledsen även deprimerad. Jag vill inte komma hem med vår bebis och sitta och gråta. Jag vill vara glad och lycklig och må bra. Alla fall är olika och kanske kommer jag tycka att förlossningen inte är så farlig och att jag kommer må bra. Vem vet. Jag önskar jag kunde slappna av mer och vara mer positiv. Jag har svårt för det i livet. Släppa loss och skratta och inte ta allting så allvarligt. Det är mycket som ligger djupt rotat bakom allt och det är inte lätt att ändra på vissa saker.
Det var ett öppenhjärtigt inlägg. Nu ska jag vila min onda rygg och mitt värkande öra.
Kram på er.
Kommentarer från er söta läsare.Trackback