Efter vi kom hem från BB så var det en ny verklighet att vänja sig vid men jag njöt av att vara mamma och njuter fortfarande. Det går inte beskriva hur fantastiskt det är och all kärlek jag känner till den här lilla personen. Det är också tufft då man inte får sova så mycket och han vill amma hela tiden och inte ligga själv. När jag hörde folk säga att de hinner inte ens läsa tidningen när de har barn tänkte jag men ungen sover väl en hel del? Men nu vet jag hur det är. Jag får rusa in på toaletten för att uträtta mina behov i rekordfart och då är det ofta med gallskrik bakgrunden. Ibland kommer jag på mig själv runt lunchtid att oj, jag har inte borstat tänderna än. Tur nog så är jag lite lat av mig och gillar att ligga och kolla på TV men ibland är det frustrerande att knappt kunna laga mat, slänga in en tvätt eller ta en dusch. Ibland är han så mammig att även om Emil kommer hem på kvällen så kan han inte alltid ta honom för då skriker han bara. Så samtidigt som det är helt underbart så är det även lite kämpigt. De få stunder jag få för mig själv är så sköna och då hinner jag längta efter att ha honom i min famn. Lyx just nu är när far och son har somnat i soffan på kvällen och jag kan smyga upp i sängen och sträcka ut mig och bara va för mig själv en liten stund.

Sen ungefär vecka 7 så har han börjar kunna le tillbaka och jollra förtjust och det är så mysigt att få ett stort leende tillbaka. Då glömmer man all trötthet. Vi var även och klippte hans tungband när han var fem veckor för det var lite kort. Det var lite otäckt men han låg o sov och läkaren var så snabb så lilleman hann knappt fatta vad som hände utan gnällde lite men somnade sen om igen. Skönt! Så nu kan han sträcka ut tungan mer och han tar bättre tag om bröstet. När han var sex veckor så fick han ett drickvaccin på BVC mot tarmsjukdom och det drack han utan problem. Nästa gång vi ska dit ska han även få vaccin i form av sprutor så det lär han nog inte tycka är lika kul stackarn. Då är han tre månader. Tre månader redan! Var är pausknappen? Jag försöker njuta så mycket jag bara kan av varje sekund. Nu kan jag ju ha han i famnen och snusa han i nacken och pussa på honom så mycket jag vill. Ju äldre han blir desto mindre förtjust kommer han vara över att jag vill göra det och bebisar har ju en viss doft. Mys!

Vi har provat att ge honom lite ersättning eftersom han ofta inte verkar bli nöjd men han föredrar bröstet. Ibland dricker han lite ersättning efter han ammat och ibland blir han då mycket nöjdare. Men jag vill inte sabba amningen så han får inte ersättning så ofta. Jag tror att om lilleman skulle få välja så skulle han ligga vid mina bröst dygnet runt och äta lite, sen sova lite, sen äta lite till haha. 

Sen sa alla att köp inte för mycket kläder för ni kommer få så mycket men jag trodde inte att vi skulle få så mycket som vi fick ändå. Alla våra grannar, familjen, släktingar och till och med mina kusiner (jag köpte inget när de fick barn så jag skämdes lite när de hade köpt till oss) och våra vänner med såklart. Så himla gulligt av dem! Både min moster och hennes man och min farbror med fru har varit här och hälsat på och de har en bit att köra så det uppskattar jag verkligen. Så roligt! Vi har haft massvis med besök och min bror har även varit hemma i två månader. Men nu är det skönt att det lugnat ner sig lite. Det är alltid roligt att få besök eller hälsa på folk men det har varit lite väl intensivt. Jag har även varit nere och sovit hos mormor flera gånger. Bli lite ompysslad av henne och bara få umgås ihop. Jag brukar åka till henne och jag ville inte att det skulle ändras för att jag fått barn så det är skönt att det funkat så bra. Mormor vågar till och med ta upp honom och gå runt med honom. 

Blev ett långt inlägg men hade en del att skriva om. Trots att jag blir nedpinkad och nedspydd titt som tätt och inte har någon egentid så skulle jag inte vilja byta ut det för allt i världen. Jag har en underbar liten familj som jag älskar så mycket <3 

Kram på er.