I dag går vi in i vecka 37 och på min app står det att 95% av alla födslar sker mellan vecka 37 och 42. Det känns så verkligt på nåt vis nu. Jag känner dåligt samvete mot vår son. Hur kommer han känna sig när det kommer en ny familjemedlem som kommer ta en massa tid och uppmärksamhet. Jag vill inte att han ska känna sig utanför på något vis. Han är ju vår älskling.

 

Jag har känt mig som världens tråkigaste mamma i flera veckor. Jag orkar inte bära på honom, inte vara nere på golvet och leka, inte springa runt och busa. Konstant trött och lättretlig. Det gör också att jag får dåligt samvete.

 

Emil är också trött. Han behöver vila då och då. I bland undrar jag hur vi ska orka med en bebis. Det kommer vi ju göra men det kommer bli kämpigt.

 

I natt vaknade jag som vanligt vid 3-tiden och fick tillslut gå upp och kissa sen kunde jag inte somna om utan blev vrålhungrig och fick gå upp och äta. Sen var jag vaken några timmar innan jag kunde somna om och sov nån timme till. Efter jag varit på toaletten så fick jag så ont i magen. Tänkte jag skulle öva rätt andningsteknik och avslappning men det blev ännu värre. Hjälpte att lägga mig på sidan. När jag får lite ondare i magen blir jag nervös och lite rädd och tänker, ska det sätta igång nu? Jag är inte redo. Jag lär aldrig bli redo att möta den smärtan som en förlossning innebär. Samtidigt känner jag mig tung och otymplig så jag vill ha tillbaka min kropp.

 

Benen och fötterna är mer svullna. Jag hade ont i ena stortån i några veckor men det är nästan borta. Kändes som en sena eller muskel hade blivit för kort. Om jag är ute och går blir händerna helt vita och tjocka. Om jag suttit en stund känns det som jag inte kommer komma upp. Som om hela kroppen kommer ge vika. Att vända sig på natten är rena träningspasset och det värker mellan benen. När jag borstar tänderna så blöder jag väldigt mycket och jag har en konstant svullnad mellan två tänder. Både framför och bakom.

 

Jag var på massage i veckan och det var skönt. Denna veckan ska jag till barnmorskan på kontroll. Jag hoppas alla värden ser bra ut så jag inte måste ta något glukostest. Med Isac så steg mitt blodtryck från vecka 37.

 

Skönt att inte ha för mycket inbokat men samtidigt finns det massor av saker jag skulle vilja få färdigt. Precis som jag inte kommer ha tid till någonting sen. Jag kommer ju ha mindre tid till att göra saker och så vill jag lägga min tid på familjen istället.

 

Jag kanske ska ta en powernap så jag blir en lite trevligare person sen.

 

Om bebisen väljer att titta ut inom två veckor känns det väldigt snart men om det dröjer till vecka 42 känns det väldigt långt bort. Vi får väl se.

 

Kram på er.