Fy vilka jobbiga dygn det har varit. I lördags hade jag lite jobbigare förvärkar men det gick an. I söndags åt jag frukost men var trött och hade ont i magen så jag la mig igen. Men sen fick jag springa på toa hela tiden. Fick inte behålla någon mat och mådde illa. Magen började krampa konstant och det gjorde bara ondare och ondare. Sen eftermiddagen så ringde jag till förlossningen efter Emil tjatat på mig och sköterskan var stressad eftersom de hade ett akutfall men sa att jag skulle komma in på kontroll. Isacs farfar kom och hämtade honom och vi körde in. Det var jobbigt i bilen in. Jag hade konstant ont fast ibland stegrade smärtan sig och gjorde ondare. Det var ju inga direkta värkar men smärtan var hemsk. Väl där fick vi vänta på undersköterskan sen barnmorskan sen vänta igen och sen på doktorn etc. Det tog sin lilla stund. Slutsatsen var i alla fall att inget var på gång än och alla prover såg bra ut. Mitt blodtryck var högt först när jag kom in men bättre efter en stund. Jag fick morfin och sovdos med mig hem. Det var kämpigt att åka hem igen med smärtan men samtidigt hade vi ju inget där och göra eftersom förlossningen inte var igång. Så fort jag steg ut ur bilen kände jag att jag var tvungen att gå på toa och då började jag även kräkas. Sen kräktes jag ytterligare efter några timmar. Tabletterna hjälpte bara lite grann och jag sov nån timme här och där. Hela dagen efter låg jag i sängen och försökte sova. Det var den enda gången det inte gjorde ont eller jag mådde illa. Kramperna hade gett med sig men jag var rätt öm. Jag kände mig helt utslagen. På tisdagen mådde jag också väldigt illa och hade knappt kunnat äta nåt. Så Emil började senare och körde Isac till förskolan sen fick farfar hämta honom så körde Emil dit sen efter jobbet och hämtade honom. Jag provade att äta lite mer på kvällen men fy vad jag mådde illa och det brände från halsen ner i magen. Var inne på toan flera gånger för jag trodde jag skulle kräkas men det gjorde jag aldrig. 

 

Till råga på allt har ju diskmaskinen gått sönder så Emil har varit extra sliten med att försöka ta hand om allt och alla. Jag är orolig om han kommer orka när vi får en bebis också. Han fick ta en lugnande tablett innan vi skulle in till förlossningen för han var så uppe i varv. Det gjorde mig stressad. Han behöver minst en vilopaus om dagen annars orkar han inte. Han gör så gott han kan och är ett jättefint stöd och en jättebra pappa.

 

I dag mådde jag jätteilla på morgonen men sa att jag kunde lämna Isac för jag skulle ändå lämna prov på mvc efter. Jag tog en åksjuktablett och det hjälpte faktiskt sen köpte jag tabletter mot halsbränna så det har lugnat sig lite också. Det är himmelriket när man går från att konstant må dåligt till att må hyfsat om än för bara en kvart.

Sen hämtade jag Isac vid två som vanligt och det gick bra att ha honom hemma. Jag orkade till och med diska och laga mat till Emils stora glädje. Jag tror att en liten del av min slempropp gick innan. Svårt att urskilja vad som är vad men det kanske blir bebis inom en vecka. Vi tror den kommer tidigare precis som Isac. Just nu har jag mest mina vanliga gravidbesvär som ont mellan benen, mensvärk och domnande händer när jag ligger ner.

 

Allt som jag velat ha färdigt får helt enkelt vänta. Just nu känner jag att jag behöver vila mycket och samla kraft.

 

Kram på er.