Kämpa på.
Fredagkväll och jag sitter och kollar på en hyrfilm. Emil sitter och plinkar på sin nya synt. Isac sover gott i sin säng. Jag har städat och plockat och innan dess jobbat. Det gör mig tokig att det alltid blir så stökigt här hemma hela tiden. Det stök som Isac orsakar är inte så farlig och helt naturligt. Ibland undrar jag hur jag ska orka i framtiden, med kanske två barn och en man som stökar ner som jag måste springa och plocka och städa efter hela tiden. Jag kan också stöka ner men jag föredrar lite mer ordning och reda. Jag vill inte ha saker överallt och fulla garderober där man inte hittar nåt. Aja, så länge vi är friska så är jag tacksam. Det är mycket nu...
Isac testar oss genom att bli helt bestört så fort han inte får som han vill. Han börjar tokgråta om han inte får komma upp i famnen när han vill. Favoritordet just nu är komma. Han kastar grejer bara för vi sagt att han inte får. Helt normalt antar jag i den åldern. Annars är han en förtjusande kille och skrattar och busar. Han har lärt sig att springa runt och tycker det är så roligt. Han ser ut som en liten fyllegubbe när han springer.
Förra helgen var min tärna här och det gav mig extra energi. Innan hon kom var jag helt slut och tänkte hur ska jag bara orka med allt vi har framför oss. Inget kändes roligt. Tur att hon kom. Vi vek en massa kuvert av en tapet jag köpt på Rusta. Ska försöka göra lite inbjudningar i helgen. När de är utskickade så kan jag andas ut lite och börja fokusera på att rensa ut i huset inför flytten.
Bara andas och kämpa vidare. Jag är lyckligt lottad och min familj är det värdefullaste jag har. Jag hoppas jag och min familj få leva länge och lyckligt. Älskar dom. I bland måste man få gnälla lite bara.
Kram på er.
Kommentarer från er söta läsare.Trackback