Det är otroligt varmt just nu. Inne på salongen är det som en bastu vilket är mindre skönt. Tur att jag inte behöver jobba som höggravid i sommar. Just nu sparkar bebisen för fullt. Är i vecka 27 nu och läste på nätet att nu väger bebisen nästan ett kilo och är runt 37 cm lång. Bebisen kan sparka väldigt mycket, särskilt på kvällen och kan även testa att trycka mot magen med sin fot vilket jag har känt några gånger. Det är häftigt! Har hört att flera tycker jag börjar bli väldigt stor men när jag jämfört mig med de bilder som andra lagt upp på nätet i samma vecka tycker jag inte att jag ser så stor ut, men jag ligger nog i övre gränsen tror jag för magen är ju ändå stor haha.

 

I fredags sov jag över hos Catrin. Hon hade tänt grillen och vi hade det så trevligt. Sen jobbade jag på lördagen och efter det blev det en liten shoppingrunda då jag hittade lite toppar och tunikor. Sen kom jag hem till Emil som hade tvättat, klippt gräset och stod och fixade tacos till min gamla grannes förtjusning. Vilken karl jag hittat som fixat allt detta haha. Ja han är underbar!

 

Söndagen bjöd på strålande sol så vi satt mest ute och njöt. På eftermiddagen kom Emils föräldrar på fika sen blev det en lugn kväll framför tv:n.

 

Jag jobbar imorgon också sen är jag ledig på torsdag för det är en röd dag och då ska jag packa inför Paris. Ikväll ska mormor och jag grilla. Mysigt. Jag har redan grillat flera gånger i år. En fördel när man bor på landet. Man får ta vara på det fina vädret och passa på att vara ute så mycket som möjligt. Det var en stor skillnad på all växtlighet när jag kom hem i lördags. Mycket grönare och lummigare. När jag kommer tillbaka från Paris ska jag börja plantera lite grönsaker och blommor.

 

Kram på er.

 

Våren har kommit med solsken och knoppar som brister. Det är härligt även om det är lite kyligt på morgonkvisten. Vi har grillat flera gånger och suttit ute och ätit. Det är lyx det.

 

Mycket pågår just nu. Påsken har svischat förbi och den spenderades med släkten. Vi käkade hos mormor på långfredagen. Pappa hade gömt ett påskägg i vanlig ordning och det tycker jag man aldrig blir för vuxen för. Jag hade även gömt ett ägg till Emil hemma i huset. På lördagen gick mormor och jag till en närliggande sjö och mötte upp moster med familj och grillade korv. Fick lite tips av mina kusiner om vad som är bra och mindre bra att ha till bebisen. Sen knatade vi hem och mormor och jag gjorde oss i ordning och körde in till stan. Där bjöd jag mormor på restaurang och sen kollade vi på Joe Labero och hade en eldsprakande show. Han hade med sig ett gäng excentriska människor som sprang runt med bland annat enbart ett renhorn för det heligaste och juckade och hade sig. Lite udda men skickliga med elden. På söndagen och måndagen var Emil och jag hemma och slappade. Gjorde en utflykt till Taberg där vi mumsade på varsin räkmacka på måndagen.

 

På tisdagen körde jag upp till Jönköping. Först stannade jag förbi djursjukhuset och hämtade hem vår katt bur. Tårarna kom så fort jag kom ut till bilen. Det är fortfarande smärtsamt att Oliver är borta. Ofta när jag står och masserar eller kör bil och tankarna vandrar iväg så dyker han upp. Saknar han så. Det är som min hjärna straffar mig när jag försöker känna mig glad så dyker Oliver upp i tankarna, precis som att hjärnan vill säga att nej du är inte alls glad, hur kan du vara det när inte Oliver finns kvar? Jobbigt...

Sen åkte jag till A6 för att kolla lite på kläder men det var inget som passade. Bara en stor mage i vägen. H&M är de enda som har en mammaavdelning och den är oftast väldigt tråkig och utplockad. Sen mötte jag upp en dam som skulle sälja ett babynest till mig men hon hade tagit med sig fel färg så hon skulle skicka den andra istället och då skulle hon även skicka med en babyfilt som plåster på såren. Så det var ingen toppendag precis.

 

I onsdags var det dags att jobba igen men på lunchen kom Jenny förbi så vi käkade och jag fick lite ryggmassage. Lyxigt. Så roligt att Jenny är hemma igen. Jag har saknat den tjejen. Efter jobbet åkte jag till min kusin och hämtade en badbalja som hon ville bli av med. Toppen när man kan få lite grejer till bebisen för det är dyrt som det är med allt man behöver. Sen åkte jag och fikade med min farbror och hans fru innan jag landade hemma hos mormor.

 

I går efter jobbet kom min kompis tjej ut till mormor. Hon jobbar på smålandsposten och ville göra en intervju med oss om vår relation inför mors dag. Hon hade även en fotograf som knäppte av några bilder i rasande fart som både jag och mormor är oroliga för hur de kommer se ut haha men det blir säkert bra.

 

I kväll ska jag sova hos Catrin. Hon och Camilla var och hälsade på mig för två veckor sen och fick se huset och sov över. Vi planerade lite inför vår kommande Parisresa. Om en vecka åker vi. Ska bli så kul med en tjejresa för sen lär jag inte ha samma tid till det. Inte det första året i alla fall. Paris på våren är säkert underbart.

 

I morgon bli det jobb och sen ska jag köra hem. På måndag ska jag jobba igen. Bytte lite dagar eftersom torsdag är en röd dag, då har vi stängt och sen har jag tagit ledigt på fredagen.

 

Magen växer i rasande fart och bebisen sparkar för fullt. Jag mår fortfarande bra men nedre delen av ryggen börjar värka allt oftare. Värst är det om jag stått rakt upp och ner ett tag eller ska resa mig upp när jag suttit ett tag. Men så länge det inte är värre får jag vara nöjd.

 

Kram på er.

Mycket har hänt sen sist. De sämre sakerna är att vi förlorade Oliver, Rasmus började slicka av sig päls och är nu kal på vissa ställen men han verkar må bättre nu. Emil fick ryggskott, bilens bromsar har gett upp och lite sånt annat roligt. 

 

Men nu fokuserar vi på framtiden och de positiva sakerna. I dag skiner solen och jag har tagir lite kort på mig och magen. Inte helt lätt att få bra ljus, vinkel på kroppen och bra ansiktsuttryck. Jag är så himla självkritisk också. Bilderna som jag tagit innan på min mage har jag överfört till datorn så det ska jag lägga upp här på bloggen men det är ca 13 veckor som jag har fotat så det lär ta lite tid att lägga upp men det kommer. 

 

Just nu sitter jag i vår veranda i våra korgmöbler med dörren öppen och solen som lyser in. Rasmus sitter på trappan utanför och spanar på fåglar. Han brukar gå en liten sväng sen kommer han in en runda och sen ut igen. Det känns tryggt att han inte springer för långt bort. Än i alla fall. Nu kommer Emil hem också. Vi trivs så bra här ute och jag längtar tills jag kan plantera och fixa lite.

 

Jag träffade barnmorskan i onsdags, då var jag i vecka 24+2. Hon tog blodprover, tyck och mätte magen som var 26 cm och lyssnade på hjärtljuden som slog starkt. Bebisen sparkade också när hon tyckte på magen vilket vi båda kände. Jag ligger just nu lite över den normala kurvan men jag hoppas att det inte kommer bli en jättebebis. Jag har också varit på informationsträff hos en sjukgymnast, där fick vi lära oss att knipa och lite andra tips. I maj och i juni ska vi båda två gå på lite fler möten inför förlossningen och amning etc.

 

Jag jobbar just nu onsdag till fredag och två lördagar i månaden och det fungerar bra. Jag sover i Väckelsång de dagar jag jobbar och det är mysigt att få lite egentid med mormor också. Magen bara växer och växer och den börjar vara lite i vägen när jag ska göra behandlingar på kunder.

 

På fredag är det långfredagen och då ska vi till mormor på middag. Sen på lördagen ska jag och mormor ut och äta och sen kolla på Joe Labero. Det ska bli kul.

 

Nu ska jag hjälpa till med middagen.

 

Kram på er.

 

 

Jag har inte velat skriva på bloggen för att jag vet att jag måste skriva om detta för att kunna fortsätta skriva om annat. För 2 veckor sen fick jag ta det tunga beslutet att låta min ena katt Oliver somna in. Min fina gosiga kisse som var så himla mysig och skulle alltid vara med mig och gärna ligga nära och kräva att bli klappat om och om igen. Det kunde göra en tokig ibland men nu saknar jag det hela tiden. Han var en retsticka och bet gärna i växterna för att få uppmärksamhet, kissade lätt på mattor och kläder om de låg på golvet. I lägenheten stod han alltid vid dörren när man kom hem och fick han chansen smet han gärna ut och sprang upp en våning där han stod och väntade tills man kom och tog honom. Ja han hade en stor personlighet och man såg att han hade lite inavel i sig och rörde sig inte lika smidigt som sin bror, Rasmus. Vi upptäckte att han en kväll inte kunde gå och trodde han kanske stukat ett bakben. Han blev inte bättre, blev röntgad och fick medicin som inte hjälpte utan han började tillslut kräkas av den. Jag var uppe flera nätter med honom och pysslade om honom men det var tufft att se honom så. Han var ändå pigg och man såg att han ville vara med oss och han var kelig och lite busig. Men vi fick tillslut lägga in honom under natten på sjukhus och när de nästa dag kollade igenom honom såg de flera fel i ryggen och att det fanns inte något att göra för honom. Djur ska inte lida och plågas men jag blev otroligt ledsen över att förlora honom...Jag har varit ett vrak som gråtit och gråtit och varit så ledsen. Jag tänkte att, hur skulle jag kunna ha en bra vår och sommar och kunna njuta av att bli mamma när inte Oliver finns kvar? men livet måste gå vidare och inget blir bättre av att jag ligger i sängen och storgråter. Emil har varit ett fantastiskt stöd och han har ställt upp så himla mycket. Det är tur att han är lika förtjust i katter som jag är. Han är en underbar kille.

 

Jag har längat tills man kunde fytta ut till landet och att de skulle få bli utekatter och ligga och päsa i solen eller skuggan och jaga smådjur. Det känns orättvisst att Oliver aldrig fick uppleva det för jag vet att han skulle älskat det.

 

Vila i frid min fina kisse.