Isac verkar också trivas i sitt nya hem. I måndags började vi med inskolningen. Vi var där i två timmar och lekte och var ute och busade. Han höll ena fröknen i handen när vi gick ute. I går var vi där lite längre och åt lunch. Han lekte och busade i ett rum och jag var i ett annat. Han letade inte efter mig men när han fick se mig ville han vara i famnen en stund. Fröknarna fick varsin kram när vi skulle gå hem. De verkar vara jättebra och jag har stort förtroende för dem. I dag skulle vi vara där redan vi frukosten och de tyckte jag kunde testa och åka hem efter vi ätit och det kom så plötsligt att jag redan skulle lämna min lille gosse. Men sagt och gjort. Efter frukosten så sa jag hej då. Han blev lite orolig eftersom han satt i sin stol och ville komma upp så en av fröknarna tog upp honom i knäet och då gick det bra. Jag sa hej då och gick sen snabbt ut. Kände en klump i magen och tårarna brände bakom ögonlocken. Ganska naturligt antar jag för en förälder att känna så. Huset var så tyst när jag kom hem men nu njuter jag av slappa i soffan och kolla på tv. Det känns nästan förbjudet att vara hemma själv och ta det lugnt när man har barn, men man behöver tanka energi ibland så man orkar vara en bra förälder. Känner dock att jag borde göra en massa i huset. Aja bäst att göra lite nytta också.

Jag ska jobba i kväll och Emil ska hämta Isac och hänga en stund på förskolan. 

Kram på er.