Flytt och inskolning.
11:07:18 Nu har vi flyttat in. Jäkla vad grejer man har. Jag tycker jag varit duktig och packat ner det mesta i lådor och kört det hit till huset men när flyttlasset skulle avgå så blev det ändå fem, sex lass med en liten lastbil. Kaos. Det blev en sen kväll så Isac som varit hos sin farmor och farfar fick sova över där. Vi beställde hämtmat och sov i soffan eftersom sängarna inte var i ordning. Rasmus som fått vara i källaren sen dagen innan blev glad när han fick komma upp till oss. Han började genast smyga runt och undersöka. Han hade legat och tryckt bakom tvättmaskinen i källaren. Han jamade högt hela resan till sitt nya hem och var hes sen när han smög runt i källaren och pep. Han jamade hela natten då vi tagit upp honom så vi fick inte mycket sömn. Natten därpå jamade han lite på morgonen men nu känns det som han har funnit sig väl tillrätta.
Isac verkar också trivas i sitt nya hem. I måndags började vi med inskolningen. Vi var där i två timmar och lekte och var ute och busade. Han höll ena fröknen i handen när vi gick ute. I går var vi där lite längre och åt lunch. Han lekte och busade i ett rum och jag var i ett annat. Han letade inte efter mig men när han fick se mig ville han vara i famnen en stund. Fröknarna fick varsin kram när vi skulle gå hem. De verkar vara jättebra och jag har stort förtroende för dem. I dag skulle vi vara där redan vi frukosten och de tyckte jag kunde testa och åka hem efter vi ätit och det kom så plötsligt att jag redan skulle lämna min lille gosse. Men sagt och gjort. Efter frukosten så sa jag hej då. Han blev lite orolig eftersom han satt i sin stol och ville komma upp så en av fröknarna tog upp honom i knäet och då gick det bra. Jag sa hej då och gick sen snabbt ut. Kände en klump i magen och tårarna brände bakom ögonlocken. Ganska naturligt antar jag för en förälder att känna så. Huset var så tyst när jag kom hem men nu njuter jag av slappa i soffan och kolla på tv. Det känns nästan förbjudet att vara hemma själv och ta det lugnt när man har barn, men man behöver tanka energi ibland så man orkar vara en bra förälder. Känner dock att jag borde göra en massa i huset. Aja bäst att göra lite nytta också.
Jag ska jobba i kväll och Emil ska hämta Isac och hänga en stund på förskolan.
Kram på er.
Flytt till helgen.
Snart flyttar vi. I morgon ska jag flytta Rasmus men han får bo i källaren så länge. Emil sliter som ett djur för att hinna tapetsera så mycket som möjligt. De jäkla dörrarn behöver ett femte lager färg. Så tråkigt. Men tapeterna som kommit upp är jättefina. Isac sover hos svärföräldrarna. Jag har varit på min ridlektion som gick ganska bra.
Det är mycket nu och alla är slutkörda. Jag längtar tills vi kommit i ordning i huset och kan njuta lite.
På måndag ska jag prova min brudklänning. Spännande.
Kram på er.
Husägare
Det är galet mycket nu. I tisdags skrev vi på den sista bunten papper, fick de sista nycklarna, och nu är vi husägare på riktigt. Vi hade ju fått tillträde nån vecka innan då huset var tomt och städat. Så vi har målat, målat och målat lite till. Bara fönstret har vi målat fem gånger och taket tre men kommer eventuellt måla en gång till. När jag är där och målar så blir jag så trött på det så jag vill slänga ut penseln genom fönstret och aldrig måla igen men när man fått lite distans orkar man sig på det igen. Sen ska alla rum tapetseras. Vi ska flytta in om två veckor så vi får se hur långt vi hinner. Det kommer bli kul när tapeterna är uppe och man ser skillnad. Jag har knappt hunnit sitta vid uterummet och njuta av utsikten mot sjön.
Bröllopsplaneringen har fått ligga på is men bara jag tänker på allt som ska fixas så blir jag stressad. Jag har inte hunnit gå ner alla de kilon jag vill tills dess men kommit en liten bit på väg. Jag fasar dock för att de lär ringa närsomhelst och säga att min klänning kommit och jag måste göra en provning innan ändringarna.
Vi var på Isacs nya förskola i torsdag och den verkar jättebra. Han ska skolas in sista veckan i april och sen börjar jag jobba några timmar mer i veckan i maj.
Isac är just nu inne i en period då han kräver mycket av vår uppmärksamhet. Han har aldrig varit mycket för att leka själv och gå och sitta i trappen är bland det roligaste just nu. Får han ett nej eller en tillsägelse blir han så frustrerad att han kastar nåt eller slår på oss eller soffan. Mycket känslor just i den lilla kroppen och vi gör vårt bästa för att stötta honom på bästa sätt.
Fullt ös nu och vi är trötta och slitna. Jag längtar tills vi flyttat in och är hyfsat klara och kan bocka av det från listan.
Kram på er.